Jag har jobbat länge, sedan 1998, som redaktör och förläggare. I botten är jag litteraturvetare och marknadsekonom – en udda men eftertraktad kombination när jag började i branschen. Förmodligen var det denna bakgrund som öppnade förlagens ganska tröga portar på till exempel Riddarholmen och Sveavägen.
Efter att ha börjat som redaktör på det lilla kvalitetsförlaget Alfabeta kom jag till det stora massmarknadsförlaget Semic. Därefter följde Prisma (Norstedts) och sedan Albert Bonniers Förlag.
På Gothia Kompetens väcktes mitt intresse för angelägna berättelser i funktionen stöd till drabbade och närstående inom områdena medicin/hälsa/vård och omsorg/socialt arbete.
Där, på Gothia, var jag ansvarig för en egen utgivningslinje med böcker. De handlade om till exempel hur det är att förlora en kär mamma just när hon behövs som mest, att tvingas konstatera att ens barn har diabetes typ 1 eller att se en förälder försvinna in i demens. Ett samarbete med SvT resulterade i en bok om alkoholmissbruk med berättelser ur två perspektiv: den missbrukandes och den medberoendes.
På senare år har jag framför allt skrivit och bearbetat starka livsberättelser för Norstedts, Storytel och Forum. Ett exempel är Pappas flicka på hästgården tillsammans med Sophie Jahn, dottern till mannen som drev den beryktade hästgården där missförhållandena även skildrats i radiodokumentären Hästgården och tv-serien Nattryttarna. Ett annat är För alltid Lee tillsammans med Lee Christiernsson, om resan att komma ut som ickebinär transperson. Emelie Persson sökte jag upp efter att hon i Uppdrag granskning berättat sin osannolika historia där det uppdagades att hennes pappa var en ofrivillig spermadonator helt ovetande om att han hade ett barn, nu vuxet. Vi skrev Vem är jag? som skildrar hennes jakt på sanning och upprättelse med sitt identitetssökande som drivkraft.